”Köksbordspoly”

FB_IMG_1428995059035Kimchi Cuddles är en amerikansk serietecknare som ofta gestaltar olika vardagssituationer om karaktärer som lever flersamt. Det är såklart inte alltid jag känner igen mig i dessa serier då alla gör poly olika (vilket även lite är en av seriens poänger) men då och då träffar den mitt i prick och sätter ord på tankar jag inte lyckats formulera klart själv än. Ovan bild är ett exempel på just ett sådant tillfälle. 

Jag”gör”oftast poly med en relationsanarkistisk/relationshedonistisk [RA/RH] utgångspunkt. Det vill säga, jag rankar inte mina relationer utifrån vilken typ av relation vi har, utan prioriterar min tid och uppmärksamhet för olika personer i mitt liv utefter vad vi uttalat har kommit överens om i dessa olika relationer. Jag har alltså inga primär- eller sekundärpartners eller placerar mina relationer i en hierarki bestående av vetorätter och regler.

Till exempel får inte min blodsfamilj (biologiska föräldrar etc.) automatisk prioritet över min valda familj bara för att vi delar mer DNA. Vill någon vara en del av mitt liv på något sett så måste den personen och jag aktivt välja varandra. Annars är risken hög att h/den så väl som jag investerar i en relation som ingen av oss egentligen är särskilt intresserad av att upprätthålla men ändå fortsätter med utifrån någon form av pliktkänsla eller på grund av andras förväntningar på vår relation. Det handlar om, som jag ser det, att ha en grundläggande respekt för andras känslor såväl som om emotionell självbevarelsedrift och självrespekt.

Som relationsanarkist/relationshedonist är det rätt vanligt att jag inte sätter titlar (som flickvän, älskare, särbo, partner, kk, myskompis, ex etc.) på eller ibland ens definierar (kärleksrelation, vänskap, familjeband o.s.v.) mina olika relationer. Jag känner helt enkelt oftast inte ett behov av att sätta etiketter på mina relationer och när jag gör det så är det oftast av praktiska, kommunikativa skäl om jag upplever ett behov av sätta kontext på anekdoter och dylikt för utomstående.

I och med detta upplever jag att många (så väl flersamma och ensamma som tvåsamma) antar att jag inte är intresserad av flera relationsaspekter som oftast tillskrivs endast olika normativa relationer. Saker som stabilitet, långsiktighet, trygghet, romantiska gester, gemensamt barnansvar/föräldraskap, samboende m.m. Detta antagande stämmer såklart inte särskilt väl överens med verkligheten men är nödvändigtvis inte osann för andra RA/RH-personer (finns det fortfarande någon som tror att världen är svartvit?).

Jag har delvis valt att ”göra” poly så som jag gör just för att jag värderar gemenskapen, det sociala skyddsnätet och den stabiliteten jag har med mina relationer och personerna som i sin tur är viktiga i deras liv (det serien refererar till som ”metamours” eller som ibland omnämns som partners partner). För mig är det ömsesidiga erkännandet av att vara viktiga för varandra så enormt mycket mer stärkande än att ”hålla isär” mina relationer och/eller låta andra göra antaganden om hur nära jag står någon baserat på om jag exempelvis har sex med personen eller inte. Jag förväntar mig såklart inte att alla ska vara bästa vänner med varandra men att i alla fall mina mest umgänges-regelbundna relationer känner till varandra och är bekväma nog med varandra för att exempelvis kunna äta middag ihop i samma kök.

Det finns såklart flera anledningar till detta. Ett av mina största mardrömsscenarion är att någon i min närhet ska hamna på sjukhus plötsligt och ingen av dens listade anhöriga kan eller tänker på att meddela mig, om de ens vet om att jag existerar (som mycket väl kan hända om en har helt parallella relationer). Att jag skulle få sväva i ovisshet och oro över att personen plötsligt är onåbar utan att (i värsta fall, någonsin) få veta varför. Jag vet inte om personen dött, behöver en ny njure, har tappat bort sin mobil, stuckit på en spontanresa till Svalbard eller av någon anledning inte vill ha kontakt med mig längre.

En ytterligare anledning till att jag oftast trivs bättre i odefinierade/omdefinierbara relationer är på grund av tryggheten. Det här kanske låter motsägelsefullt för många men så som jag ser det finns det mycket mer långsiktighet i sådana relationer. För oavsett hur jag och en person omstrukturerar vår relation så finns just relationen kvar, om än i ny form. (Här hade jag tänkt göra en referens till Dr Who eller Jadzia Dax från Star Trek – Deep Space 9, men det blev lite väl långt och off topic). Umgänget kan minska eller öka i täthet, romantisk kärlek kan komma och gå, attraktion kan svalna eller intensifieras, de gemensamma intressena kan ändras – men relationen i sig består och fortsätter i olika mån vara en del av mitt liv. Detta i kontrast med exempelvis att ha en (normativt) regelrätt monogam kärleksrelation där utvecklingen är linjär och kommer med största (statistiska) sannolikhet att ta slut en dag = en lär känna varandra -> blir ihop -> är ihop -> (flyttar ihop -> förlovar/gifter sig -> skaffar biologiska barn -> ) gör slut -> avvecklar kontakten med varandra så mycket det går. För mig är det en märklig tanke att en relation skulle kunna förbli statisk med exakt samma förväntningar och förutsättningar när så väl vi som enskilda människor, likväl som världen runt oss, förändras och utvecklas över tid. Jag ser helt enkelt inte hur förväntningarna på en linjär och formfast relation kan få relationen att överleva oregelbundna förändringar och en olinjär utveckling.

Det finns så klart fler anledningar till vad som får mig att organisera mitt relationsliv som jag gör (definitivt fler än vad som ryms i ett enda blogginlägg). Men för att sammanfatta de tankar som sporrades av den här seriestrippen så tror jag helt enkelt att jag vill landa i följande:
Det är bara jag och mina relationer som skapar och lägger nivån för den sociala samhörighet vi själva trivs med. Om en person är viktig för mig, så är förmodligen de människor som också är viktiga för den personen, viktiga för mig då vi i någon utsträckning delar kärlek och omtanke för samma person. Detta oavsett vad andra skulle sätta för etiketter på relationerna eller vad relationerna innefattar.

Så om du någon gång undrar om en person jag presenterar dig för eller omnämner är min vän, partner, svåger eller kollega – fråga istället då hur nära personen står mig och om den är en del av min vardag så får du svar på hur mycket personen betyder för mig snarare än hur definierad vår relation är eller inte! <3

Denna text är även tillgänglig på: Engelska

About the Author

Queerfeminist och relationsanarkist (google it!) i förfallande ungdom, tant i sinnet. Pratar och skriver helst om normkritik, sex, (vegetarisk) mat, diverse nörderier, humor och politik samt om de mer finstilta nyanserna i vardagen. Jag bor i ett minikollektiv i nordöstra Göteborg med min polare och ibland hens partner som bor hos oss på deltid. Min familj innefattar ett antal definierade och odefinierade relationer som består av allt från min blodsläkt till valda syskon, till partners och andra viktiga relationer i min närhet. Föredrar att skriva i affekt! - Åsa heter jag och sitter för närvarande som sekriterare i Polyföreningens styrelse.

Post a Reply

Please Login to post a comment

Top
Password Reset
Please enter your e-mail address. You will receive a new password via e-mail.